Tillbaka som två

Hej på er,

Någon som fortfarande läser och tar del av några recept tro? Om någon finns kvar så undrar ni kanske vart jag hållit hus de senaste tre månaderna. Jag har något riktigt roligt att berätta. Det är så magiskt. Ni som följt med från början och har läst lite om mig och varför jag fått för mig att äta så mycket grönt vet att jag drömt om att bli mamma. Efter två år trodde jag nog att det var rätt kört att på naturlig väg få en liten bäbis. Många var på mig att jag skulle gå och kolla upp och få hjälp, men det kändes bara så fel att få hjälp att fixa en liten bebis i magen som sedan skulle få bo i min stressade kropp med cystor.  Hade ändå länge känt att kosten gör skillnad så efter jul ändrade jag helt min kost som ni kan läsa på bloggen. Efter tre veckor när min mens kom märkte jag den inte ens. Allt var som vanligt förutom att jag inte hade ont någon stans en enda gång. (Väldigt ovanligt, jag brukar få vara hemma någon dag om det är riktigt illa). Men jag kände det inte ens. Otroligt. Det var mitt första mirakel, det andra miraklet kom när min mens nästa gång uteblev. Fast då blev jag lite orolig att jag faktiskt inte hade fått i mig ordentligt med vitaminer och jag började läsa på nätet om folk som börjat med raw food eller blivit vegetarianer. Det verkar rätt vanligt att mensen ibland faktiskt försvinner helt efter ett tag för folk som ändrar sin kost så radikalt. Men det var inte orsaken i mitt fall. Det visade sig nämligen att det börjat växa en liten person i min mage som jag för övrigt aldrig trodde skulle bli tillräckligt trevlig för att någon skulle vilja bo där i. Men nu bor det ett litet liv där som växer så det knakar.

Man kan ju tycka att jag kanske kunde hört av mig tidigare om det här för nu är faktiskt den lilla  nästan 4 månader gammal och inte mindre än 18 cm lång. (Ja bror, jag vet vad du kommer att säga, nästan lika lång som jag själv). Men jag har haft 4 väldigt intressanta månader. Första veckorna gick fint, tills i början av Mars när jag helt och hållet bara kräktes på allt som hade med grönsaker att göra. ALLT DET GODA GRÖNA som jag ätit fram till den dagen kunde jag inte ens tänka på längre utan att kräkas. Det är fortfarande lite känsligt och jag får passa mig vad jag tänker på. Men att ens öppna den här bloggen fick mig att kräkas så jag har låtit bli. Nu har de värsta gått över, och jag kan äta en liten sallad till maten då och då, om den är riktigt krispig och fräsch. Men vissa rätter som jag åt och älskade i januari och feburari kan jag fortfarande inte förmå mig att äta eller ens tänka på. Mycket mystiskt. Jag har mått illa konstant i princip 3 månader. På senare börjar det bli bättre, och jag klarar mig nu oftast så länge jag äter hela tiden. Men kosten just nu står till största del av pasta, ris, kött, bröd, leverpastej, cognacsmedvurst eller kellogs special K med röda bär. ALLT som jag slutade med. Men vad ska man göra. Jag hoppas bara av hela mitt hjärta att lusten för det gröna kommer att komma tillbaka. Och även om den inte gör det. HUR FANTASTISKT ÄR DET INTE att någon ville bo hos mig  trots allt? Alla mina rädslor för att föda och faktiskt själva rollen att vara mamma är som bortblåsta. Till och med all stress är som bortblåst. jag som alltid gått snabbare än alla andra sackar nu efter och  går hellre långsamt. Det är så skönt så jag tror jag går av. Härligt att kunna bara sitta ner utan att göra någonting alls. Att bara få vara ett litet hus åt någon annan en stund.

Det är mysigt och känns alldeles perfekt och rätt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s